un cranc

il·lustració de Raúl Allen

Pájaros ya no más aquí

El bosque está callado hoy, callado
como fusión nuclear

En algún sitio debe de haber vida,
pero es muy lejos o fue hace mucho tiempo
No aquí,

en esta casa que se abandonó a sí misma
justamente como nosotros la abandonaremos,
devolviéndola a la naturaleza

Apoyo un destornillador en el techo blando
y lo hago girar, hago un orificio
para que entren los pájaros

Los árboles dejan caer su sombra con las hojas,
aterrizan en el techo de la terraza y
oscurecen el día

Hay algo que no veremos, algo
que esta detrás, dentro de todo
Algo que no ocurre por azar

Queda en la mesa un terrón de azúcar,
el despertador preparado por última vez:
sueño y realidad, ahora todo es lo mismo

Un barómetro sube y baja
al mismo tiempo, yo subo

en lo salino soy acerbo
Doy dos vueltas de llave
y me despido
Los helechos crujen fríamente,
como un aplauso


FÅGLAR EJ LÄNGRE HÄR

Ute i skogen är det tyst idag, tyst
som en härdsmälta

Någonstans måste det finnas liv,
men det är långt bort eller för länge sedan
inte här,

i detta hus som övergivit sig själv
precis som vi ska överge det,
lämna det tillbaks till naturen

Jag sätter en skruvmejsel i det mjuka taket
och vrider runt, gör ett hål
för att släppa in fåglarna

Träden fäller sin skugga med löven,
de landar på verandataket och
förmörkar dagen

Det är något vi inte ska se, något
som finns bakom, innanför allt
inget som händer av en slump

En sockerbit kvar på bordet,
väckarklockan uppdragen för sista gången:
dröm och verklighet, allt känns detsamma nu

En barometer stiger och faller
på samma gång, själv stiger jag

i sältan är jag sträv
Vrider runt nyckeln två gånger
och tar farväl
Ormbunkarna rasslar kallt,
som en applåd

Tomas Ekström